Mina Tankar Kring Avel
Man skulle kunna skriva sida upp och sida ner om kaninavel. Jag säger inte vad som är rätt och fel men nedan följer mina tankar, mål och mina direktiv hur jag avlar. Jag tycker det är viktigt att ha riktlinjer och mål med sin avel så man hela tiden strävar mot de mål man vill uppnå. A och O tycker jag är friska och sunda kaniner, kaniner som ej har några kända defekter som bettfel, jag ser aggresivitet hos kaniner som ett tecken på att något inte är som det ska, och dem har därför inget i min avel att göra. Jag föder upp mycket kaniner till sällskap också och då vill inte jag ha på mitt samvete att jag sålt en aggressiv kanin till en barnfamilj.
En kanin som är aggressiv ger kanske inte oftast aggresiva ungar men detta är något som kan (och ofta gör) ploppa upp längre fram och därför väljer jag bort de i tidigt statium när jag märker tendenser på det.
När jag väljer ut avelsdjur till en kull kollar jag på egenskaper hos de båda individerna. Vad de kan göra för varandra i en avkomma. Jag avlar mycket på känsla, och lånar inte ofta in andra djur då jag vill lära känna mina honor och hanar och sedan se ut vilka som skulle komplitera varandra bra.
Inavel
är för mig inget stort problem, när man pratar om inavel i kaninhoppningskretsar och utställningskretsar har de verkligen olika budskap och åsikter kring detta. I hoppkretsar har de enligt mig, gått lite väl långt och är ett tabu att prata kring detta, men inom utställningsvärden pratar man om linjeavel (inavel fast med ett finare ord) och där är de inte konstigt alls, jag ser både för och nackdelar med inavel, lite inavel tycker inte jag är något fel om man avlar för att förstärka bra saker med individen, däremot skall det inte gå till överdrift. Att ha inavelsgraden 0% är inte alltid bra det heller. Jag håller på med hundavel också och där har ja lärt mig att 0% inte alltid är det bästa. Jag parar sällan inavel, men att ha samma kanin 10 till 15 led bak tycker inte jag är inavel.
Obesläktat eller besläktat
Jag har mycket obesläktade kaniner,ett av mina mål är att få in lite nytt blod i hoppaveln. Jag tycker de är roligt när man köpt in en kanin som inte alls är framavlad för hoppning utan till tex utställning, dessa djur (tycker jag) är mycket roligare att få träna och att dem blir duktiga då de känns mera som om de är ens egen förtjänst att de blivit duktiga.
Jag äger både obesläktade och besläktade kaniner, dessa försöker jag hålla isär till två avelsgrupper. Annars blir de lätt att de obesläktade kaninerna andvänds i den besläktade aveln och då har ett av mina avelsmål gått förjäves. Sen om folk köper mina kaniner och andvänder i sina besläktade led för och då lite nytt blod gör mig inget. Men här på gården försöker jag hålla isär min avel. Jag tycker att man ska fundera hur aveln kommer se ut längre fram. Man måste tänka längre en ett par år. Nu när skåningen finns i stammen x2 x3 och även andra kaniner flera gånger, så tycker jag att man måste börja tänka efter även om de är långt bak. Parar man bara på samma led hela tiden så blir de mera och närmre inavel och till slut blir alla blir släkt med alla, och man kanske inte ser defekter som framkommer i de första leden men förr eller senare kan de komma fram saker som ingen vill ha i sina kaniner.
Dessa är somsakt bara mina tankar kring avel ni som har frågor eller funderingar kring mitt sätt att tänka är välkomna att höra av er.